den finaste.

Regnbågsbron

Någonstans finns en bro mellan himmel och jord…
På den här sidan himlen finns en alldeles särskild plats som kallas Regnbågens bro.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon här dör, så kommer det till Regnbågens bro. Där finns ängar och kullar för alla våra små vänner så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och de har det varmt och skönt. Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör; de som varit skadade eller lemlästade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Alla djuren är glada och nöjda, utom en liten sak -- de saknar alla någon särskild som de varit tvungna att lämna kvar. Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skölva. Han springer plötsligt
Ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, benen bär honom fortare och
Fortare.
Han har sett dig, och du och din älskade vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Du får överlyckliga pussar i hela ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det
Älskade huvudet, och ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
Som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens bro…för att aldrig mer skiljas åt.


Författare Okänd


/jag blir tårögd eller gråter varje gång jag läser den. Minns våran Zorro, den underbara collien... Mamma gav mej den här dikten efter hans död. Han hade en ögonsjukdom, föddes blind på ett öga, och sen försämrades synen på det andra tills att han knappt kunde se överhuvudtaget. Han mådde jättedåligt och vi var tvungna att avliva honom. Min bästaste bästa vän.